Dagbok – livet efter studenten #3
2008-06-10 STUDENTDAGEN
Dagen är kommen med extremt pirr i magen och blandade känslor; underbart och hemskt!
Sista dagen på LM Engströms gymnasium och sista dagen med klassen och alla underbara människor på skolan. Dagen är slutet på en del av mitt liv och början på något nytt.
Uppstigning 05:00 för att göra sig fin inför den speciella dagen. Vit klänning på, naturlig sminkning, plattat hår och mössa på! Sedan är det dags för champagnefrukost hemma hos Niklas Fast. Efter många om och men hade jag bestämt mig för att skippa champagnefrukosten med klassen hemma hos Therese Lager och istället ägna morgonen åt att dricka champagne med mina bästa vänner i klassen och på skolan. Det vart Caroline Flygelring, Niklas Fast, Simon Manhal, Niklas Gustafsson, Eric Öström, Daniel Thuresson och Fredrik Kvillborn.
Det serverades den lyxigaste frukosten jag någonsin ätit, det var fantastiskt goda jordgubbar doppade i mörk och ljus choklad, laxsnittar, tunnbrödsrullar, ägg med rom, baguetter. Vi gjorde också ett eget lakan till flaket med texten från vår favoritlåt I'll fly with u, du dudududu!
Då de från NV3B begett sig vidare i taxi till sin klass firande så höll jag mitt tal för den lilla skaran Niklas, Caroline och Simon. <3
Vid 09:15 befann vi oss tillsammans med vår klass i skolan för att ta klasskort för sista gången. Alla var jätteglada och taggade. Efteråt hade vi en timme att fördriva i skolan tillsammans med alla treor. Vi drack champagne i uppehållsrummet och skrev i varandras studentmössor. Det var så underbart fina ord, så jag blir alldeles tårögd när jag läser det.
Senare samlades vi med våra klassföreståndare för att dela ut present till lärarna och säga adjö. Det var så sjuk känsla hela dagen och väldigt jobbigt och sorgligt att säga hejdå till alla och känna att shit, det är sista gången jag är här i skolan tillsammans med alla underbara treor jag umgåtts med nästan varje dag under de tre senaste åren.
Vid elva-tiden var det dags för studentlunchen i bamba tillsammans med alla lärare. Det serverades tre-rätters. Det var framträdanden av klasserna och vi sjöng sånger ifrån sånghäftena. Det kändes konstigt, vi ville ju bara springa ut Domkyrkan och känna friheten. Jag fick som tur var Niklas Fast som bordskavaljer. Vi kunde inte hålla oss och orkade inte sitta kvar så då det var en kvart/tjugo minuter kvar sprang jag, Niklas, Caroline och Simon ut. Vi fixade så att flaket skulle hämta upp oss utanför Domkyrkan istället för utanför skolan och sedan sprang vi in på en toalett för att halsa en flaska champagne, här gällde det att inte tappa glöden.
Efter ett tag kom alla treorna och lärarna ner till Biskopshuset. Det var dags för uppställning av klasserna i den rätta ordningen vi övat in. Jag fick bråka lite med musikarna för att få stå kvar på min plats längst fram. De tyckte nämligen att de behövde gå först eftersom de skulle ställa sig där framme och sjunga. Men vår kära klassföreståndare Sven var på min sida. Det kändes sjukt att stå där och vänta på att få gå ur skolan, gymnasiet! Vi paraderade i ett långt fint led längs med spårvagnsspåren på Västra Hamngatan men en liten orkester och Sveriges flagga framför oss. Trafiken var avstängd och många stod och kollade. Det var väldigt häftigt faktiskt! Däremot så blåste det så in i norden, så alla tjejers klänningar blåste upp stup i kvarten och ögonen blev fulla med grus. Det hade varit strålande sol och runt 25 grader i över en månad, fram tills dagen innan vår student. Så på vår student vaknar vi upp till grå molnfull himmel och blåst, det klarnar upp lite men på natten slutar det med ösregn. Trevligt!
u
I Domkyrkan satt vi en timme och trekvart, jag tyckte däremot att tiden gick fort för jag var så full av förväntan till utsprånget och flakåkningen.
...fortsättning följer, sparar det bästa.
