Gabriella

Tiden går. Igår fyllde jag 21 år. Är det nu det går utför, är det nu jag blir gammal? Riktigt så bitter är jag inte. Men som Oskar menade då jag var 20 fortfarande och han 21, att jag då fortfarande var ung och fräsh.

Jag sitter på jobbet nu och gör mest ingenting. Men sommarjobb har jag, i sju och en halv vecka. Nu återstår drygt tre och när tiden här tar slut är det dirket upp till Umeå.

Hösten kommer bli den mest intensiva någonsin, men den kommer vara så sjukt lärorik och rolig och bloggen ska få följa med på färden. Jag kan redan nu erkänna att jag dock aldrig kommer blogga som jag gjorde förr, jag kommer inte skriva fina eller roliga texter. Jag kommer inte fotografera och redigera som en dåre för att lägga upp vackra bilder. Jag ska bli sådär tråkig som bara uppdaterar om vad som händer helt enkelt i korta summeringar. Jag är helt enkelt för glad för att älta saker, bli notaligsk eller vidare. Men jag är för glad för att inte kunna berätta vad som händer. Så då höstterminen börjar kan de som vill följa mitt liv i Umeå få läsa om det här i korta drag... hur det vet jag inte ännu, men den som lever få se...

// Gabriella, ännu inte gammal och klok.

Jag såg asfalt på min gata idag, massor asfalt dessutom! Det är första gången sen...november? Det är vår, jaa! Eller nej, just det, jag bor i Norrland och här blir det aldrig någon vår. Det har i alla fall varit soligt idag, suttit och njutit av solen hela dagen. Det är fredag och vi har suttit i tornet och jobbat på våra grupparbeten i 10 timmar. Tornet är ett torn i samhällsvetarhuset på Universitet med fyra våningar och ett café längst ner. Vi sitter alltid och pluggar högst upp i tornet, det är också där det alltid spårar totalt. Vi sitter högst upp för att vi är liksom högst upp i hierakin, eller neeej sanningen är att vi sitter där för att vi har så högt IQ att vi tänker att där sätter vi oss för att så få personer som möjlighet ska höra oss, det är nämligen i högst upp i tornet vi rör oss på de mest odiskreta sätten, drar de mest olämpliga skämten, skvallrar de smaskigaste skvallrena och berättar de hemligaste hemligheter. Grejen är den att det är inte så att få personer hör oss, det är snarare så att alla i tornet hör oss. Vi har nämligen fått bevisat att två våningar ner hör man oss tydligt. Det betyder ju att man även hör oss längst ner i tornet, dvs, alla ekonomer har väl hört oss, alternativt fått HLP killarnas pappersflygplan i huvudet.

Denna soliga dag har vi haft ett hemskt grupparbete framför oss som ska vara klart på måndag. Det handlar om något med finansiering och analys av tal, det är fortfarande lite oklart dock. Förmiddagen bestod av koffein-kick, kladdkaka, massor struntprat och skratt, lunchen präglades av sol och dans och eftermiddagen kantades av sockerkick och yrhet i hjärnan av mousserande vatten (kolsyrat vatten ur automat för de icke-insatta). Det har dansats på stolar, krälats på bord och kanter, skrattats, skvallrats, sökts bostad, skypeats, msnats, skrikits, ätits kakor i mängder, kastats pappersflygplan, störts killarna och alexandra, kramats, knäckt ryggar, lyssnats på house och techno, vevats, produktplacerats.... ja vi har haft oerhört kul och stört de flesta i alla fall! Fredagar i skolan kan inte bli roligare - och "fredagar i tornet" lär vara bästa programidén! Hallå Kanal 5, vars är ni???

Det väntas en nykter och nyttig helg (jag minns inte att vi vräkte i oss kakor i tornet idag), bestående av träning och fixande av viktiga saker, samt mys med tjejerna! Passande nog ska jag också i en och en halv vecka framöver, bokstavligt talat, leva ett fattigt studentliv. Kvar på kontot är nu 78 kr efter dagens inköp av flygbiljett till Umeå och månadsbusskort - två nödvändiga ting som vid uteblivande av inköp skulle leda till extremt ökande kostnader i längden. Eftersom jag heller inte studerat eller varit vidare finansiell analyserande dessa tre veckor på momentet så ska jag nu i en och en halv vecka göra en ekonomisk analys ur en fattis students synvinkel.

Exprimentet började idag som sagt. Och idag har därmed snotts en toarulle från skolan, toapappret är nämligen slut hemma. Till det sämre hör att med mina 78 kr kommer jag inte ens in på Corona imorgon när Alex Moreno spelar. Nu blir det storkok av 1 kg köttfärs som huvudingrediens, och frågan leder; hur många middagar blir det av det?

Fortsättning följer....

Jag vill det ska bli en dag som en dag i Maj var:
Jag kommer hem till Göteborg, det är en solig dag, jag möter Frida och Malin och får sitta på en gräsmatta i solen och bara prata om allt med dem, och jag får känna att det finns ett 'vi'. <3

Nu är det slut på den här tråkiga veckan som sjukling, slut på depp och parkering i sängen.
Jag kan inte gå och längta mig härifrån eller till något som händer om en vecka.
Allt är inte alltid skitkul, men va fan; nu gör vi det här till en riktigt bra vecka!

Jag ska gå upp imorgon med ett leende på läpparna och känna att jag har nya krafter!

Gör ni så också tycker jag!

Trodde jag skulle hålla mig frisk längre än vanligt här uppe.
Jag menar.. frisk fräsch naturlig luft, motion, rutiner och inte allt för mycket festande. Men neej, jag har legat inne några dagar för andra gången och mått hemskt dåligt.
Har ju inte råd med massor frukt och grönt, har inte råd med dyra piller och drycker. Tur att mamma kommer snart, då ska jag fjäska fram lite äckliga nyttiga medicinkurer från henne.
Så länge skyller jag på alla nya omställningar och det svinkalla vädret som ska kallas höst.