det härligaste som finns.
miljömuppar vs. glamour
Jag har lite problem med att återvinna rätt då. Skulle vara ovanligt duktigt igår och slänga exakt allt rätt, jag jag tar bananen i ena handen och servetterna i andra handen, och går sakta och noggrant med bestämda steg och slänger bananskalet där servetterna ska vara och servetterna där bananen skulle vara. Så fel det kan gå, det som skulle bli så bra!
En asskön tjej, som nyligen börjat på miljoenheten, och jag går och diskuterar våra problem med att återvinna och våra problem med miljömuppar. (Observera att hon egentligen ingår där):
Maja: Asså det är lite jobbigt där här att man måste tänka sig för bland de här miljömupparna.
Jag: Mm, verkligen, jag är lite rädd.
Maja: När jag och min bästa kompis skulle starta vår miljökonsultfirma, sa vi att den det skulle vara Miljökonsult Glamour. Ja, typ så att vi kunde ha höga stilettklackar och köra snygga snabba bilar till jobbet! Istället för deras jäkla fjällräven ryggsäckar.
Cykla istället.
En gång när hon skulle åka tåget med barnvagnen så trillade hon ner mellan perongen och tåget. Det är därför hon numera cyklar istället, hahaha!
Spara eller investera(slösa)?
www.acnejeans.com
Och så här vill jag se ut i höst och vinter med acnekjolen:
www.modette.se/elenoresblogg
time goes on.
Tanten:
Byggnadschefen:
Tanten:
Hahaha..
det händer inget här.
Jag fick ett mejl.. "VB: Vbf:VB: VB: Livets frågor"
Vi har för bråttom i vår hektiska värld för att vi skulle ha tid att stanna och tänka på livets grundläggande frågor, såsom:
Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?
Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?
Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
Varför är inte ordet förkortning kortare?
Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?
Varför finns det inte kattmat som smakar mus?
Varför står det på hundmatburken 'ny bättre smak', vem har testat detta?
Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?
Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?
Varför tvättar vi handdukarna, händer är väl rena när de torkas?
Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?
Hur har man fått skylten 'gå inte på gräsmattan' ut till mitten av gräsmattan?
När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?
Har arbetarna på Lipton kafferast?
När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?
Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?
Ekonomibloggen - Spara eller slösa?
Imorgon blir det i alla fall klippning (ÄNTLIGEN!) för några hundralappar mindre i plånboken.
Ses där man pantar burkar!
jag hade tråkigt.
HAHAHAHAHA....
min hjälte.
Simon och jag gick i samma klass i tvåan och trean, men det var först i början av trean vi började umgås. Sedan augusti 2007 så har de flesta utgångarna spenderats tillsammans med Simon och hans grabbar och det är dom som har varit de bästa, enligt mig. Simon kunde ringa klockan nio och säga, "om en timme ses vi på chez, du ska med", och för det mesta så blev det skitsnabba ombyten och att hoppa på bussen.
Utefter månaderna har gått så har han kommit att bli min bästa vän, och det är Simon som alltid finns där att prata med. Han vet allt och kommer med de smartaste kommentarerna. Simon är min hjälte som alltid sträcker ut handen och drar mig upp då jag känner att jag ligger på botten. TACK!
Usch, det blev för sentimentalt. Vi kan ta allt annat en gång vid ett av mina tal ( typ din 20-årsdag), för dom kommer du aldrig få sluta höra!
<3
Sommarminne #4
Min födelsedag den 26 juli. Slutade med vattenkrig och högar på golvet.
Generation Y - framtidens ledare?
Förra veckan hade Metro en serie om 80-talisterna, den nya generationen som nu kommer ut på arbetsmarknaden. Trots att jag är född så sent som -89 så tillhör ju även jag och mina vänner dessa besvärliga 80-tals kids. Det Metro speglar är en bra ny typ, vi alla kan inte fortsätta vara lika konservativa som 40-talisterna. Men klarar vi att bli de framtida ledarna?
Det sjuka är att den framställda bilden av 80-tallister stämmer så bra in, även på mig och mina vänner. Vi är effektiva, men lite lata på så sätt att vi vill jobba så lite som möjligt för högsta lön. Vi är flexibla och periodare, som jobbar i perioder och vill resa till många olika ställen och jobba på många olika företag. Allt för att utvecklas, vi arbetar för att utvecklas, vi reser för att utvecklas. För vi vill hela tiden bli bättre. Vi vill jobba för att växa som människa. "De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på Internet .Så sätter 80-talisterna sina avtryck i samtiden." Forskare menar på att vårt problem är att vi alltid vill ha roligt. Såklart vi vill det eller? Men vill vi ha roligt så gör vi ju det också roligt!
80-talisterna mår tydligen dåligt och har ofta ångest. Inte konstigt någonstans, eftersom vi har en miljon olika val att välja mellan vad gäller allt från utbildning och arbetsmarknad till val av tv-kanaler. Dessutom har vi extrema ideal i samhället att sträva efter som sätter pressar på många unga.
Jag tycker det är intressant att läsa om hur olika typer beter sig, som att läsa trovärdig horoskop ungefär. Så på köplistan hamnar den omnämnda boken: "Generation Y - framtidens konsumenter och medarbetare gör entré." Varsågoda - Läs och lär!
Nu när 80-talisterna kommer ut på arbetsmarknaden och tar allt större plats är det viktigt att dagens chefer lär sig om, lär sig av och accepterar 80-talisternas sätt!
why can't we always smile.
Ekonomibloggen och Smarties
I kassan på Billhäls i morse:
Jocke: Hur mår du?
Jag: Sådär, typ sjuk, har asont i halsen. Och så är jag ashungrig, har inte ätit frukost.
Jocke: Men varför i helvete är du här och köper ett Smarties-rör?
Jo, min lillasyster behövde mer Smarties till hennes tårta hon skulle göra och skicka in bild på för att vinna en resa för familjen!
fotokonst?
vem tog bilden?
fredagsunderhållning.
jag hällde ut alla mina kläder, ska hitta på ngt fint med dem,
inspirationen är på noll just nu. hjälp!
idag lyckades jag i alla fall med höstens skönaste; sammet!
dubbelt födelsedagskalas.
Kvällen började hemma hos Niklas i Sävedalen där vi hade riktigt kul, kvällen avslutades senare på deep med E-type och Mickey Dee som dj:s. Det var lite för mycket rock och lite för mycket e-type låtar för min smak tyvärr. Men lite fräckt var deet allt. Drygt 150 bilder togs. Typ bilder på en dygnrak Anna, en dansande Markus och en Caroline som tror hon gör Wella-reklam.
Födelsedagsbarnen.
Vi åt upp sista biten tårta såklart.
En väldigt full Anna.
Niklas och Niklas.
Som vanligt...
Sebastian, Carl - Philip och E-type.
TACK FÖR DENNA KVÄLLEN!
Krönika: Isabella Löwengrip a.k.a. Blondinbella
En diskussion har nu pågått ett tag i media, lite väl mycket tycker jag. Diskussionen har nu även tagit ett kliv in i min kompiskrets och jag blir tyvärr alldeles för frustrerad då den förs.
Frågan är ju då hur fenomenet "Blondinbella" kan väcka så mycket känslor hos Sveriges befolkning? Är det hat, avundsjuka eller helt enkelt ett starkt gott tycke?
Isabella Löwengrip kallad Blondinbella är enligt mig en grym tjej som är en bra förebild för unga då det gäller företagande. Då inte sagt i alla punkter, för vem kan egentligen vara förebild då det gället ALLT? Vi vet ju att ingen kan vara perfekt. Tillbaka till Blondinbella. Jag tycker det är otroligt inspirerande att en tjej på knappt 18 år lyckas driva tre företag, vara bloggcoach, vara ordförande i MUF Norrmalm, klara sig galant i skolan med högsta betyg samt driva Sveriges största blogg med en halv miljon läsare. Vad får alla att säga så elaka saker om henne och hennes framgång? Isabella Löwengrip, som i veckan fyllde 18, tog för två veckor sedan en beryktad bloggpaus. Nu viskas det undrade frågor som "Vem tar över efter Blondinbella?" och "Kommer hon att ta över bloggvärlden igen?" Varför hon tar en paus kan vi börja med att fråga oss. Frågan är alldeles för lättbesvarad. För ett sanningsenligt svar på frågan är det bara att läsa Isabellas förklaring på hennes blogg. Det är väl självklart att man inte pallar att ständigt ha alla bollar i luften. Men är en paus lika med förlust och skäl till att få all denna skit över sig? Isabella har otroligt många chanser till att lyckas och det är inte bara hennes blogg som är ett framgångsprojekt. Även Blondinbella följer med i finanskrisen, men att våga ta en paus då man sitter i hennes roll visar på ett stort mod.
Som en kär vän till mig med fina ord förklarade så ligger det i vår natur att ständigt tävla mot varandra - avundsjukan är svår att bli av med. Tyvärr är den värre för vissa. Jag tror starkt på att avundsjukan är en del av allt detta skitsnack. Alex Schulmans sajt 1000apor.se går nästan enbart ut på att driva med Blondinbella. Alex Schulmans framgångsrika blogg var Sveriges mest lästa fram tills den blev "ett monster" och lades ner. Blondinbellas blogg, i en helt annan kategori, har nu tagit över läsarrekordet med siffror Alex aldrig var i närheten av. Jag tror faktiskt, till Alex Schulmans stora besvikelse, att framgångsrika drivande ungdomar ligger bättre till i tiden än 30-åriga män som lever på att driva med andra.
Isabella Löwengrip börjar efter sin födelsedag blogga igen men under bloggdomänet "Isabella". Dömt till att misslyckas? Antagligen ligger stor del av Isabella Löwengrips framgång bakom namnet "Blondinbella" och förknippas med att hon är en blond snygg tjej. Om hon inte vill vara kopplad till begreppet "Blondinbella" längre ge henne en chans att ändra sig. Lyckas det inte lika bra, så fine. Det är fortfarande samma tjej och den drivande gnistan kommer hon inte att tappa. Hon kan nå långt via många andra länkar.
Om svenska folket "lagom" kan låta sig glädjas av andras framgång så vet jag att Isabella Löwengrip kommer gå långt, mycket längre än många andra av oss!
www.expressen.se
Bloggtips.
Två vänner till mig som bloggar, jag tycker absolut ni ska kika in dem.
Emilia Sjölander http://sjolanderemilia.blogg.se
En alldeles för go tjej som jag lärde känna i sjuan (tror jag?) då hon började i våran klass. På den tiden gjorde vi mycket kul tillsammans. Nu för tiden ses vi knappt men de få gångerna det sker kan jag inte låta bli att le. Emilia berättar på sin blogg om livet i en studentstad hon nyss flyttat till. Och jag vill veta allt hon gör.
Sussi Söt http://remix.blogg.se
En av mina allra bästa vänner. Jag lärde känna henne i slutet av förra sommaren och hon kom att bli en stor inpirationskälla och livsglädjetjej för mig under en rolig höst. Sussis stil är bäst och dessutom Sussi själv. En tjej med tusen bollar i luften och med en extrem vilja.
Ekonomibloggen...
Utgång 0kr = plus minus noll! :D
Present = minus men att ge är fint.
Toppen, jag blev så glad alldeles nyss då jag såg att jag har två vänner som vill hitta på gratis-aktiviteter!
en krönika.
www.bloggportalen.se/.../originals/1324.png
inspiration på hög nivå.
det ekar tomt i mitt konto.
Vad jag då först och främst ska lägga mina pengar på:
1. Betala tillbaka min alldeles för försenade skuld till Simon!
2. Betala tillbaka min skuld till mamma som är 14 gånger så stor!
3. Köpa månadskort - områdesladdning för 715 kronor. Jippi!
4. Mobilräkning hos Tele2 dras från kontot.
5. Klippa mitt JÄVLA hår som aldrig någonsin sett värre ut.
6. Köpa en ny suberbrasmidigsilkeslenandemjukgörandeblablablarakhyvel.
Synd bara att månadens lilla lön kommer vara slut långt innan den fyllt punkt nummer 3 ens. FAN!
men jag är glad ändå, någon som vill hitta på något kul som kostar noll kronor?
Jag ska börja blogga om hur man gör av med så lite pengar som möjligt! För jag måste spara varenda öre framöver. Let´s start!
se så fint.
Nätverket har varit avstängt hela dagen. Kul.
where can i go.
do i come back?
Onsdagnattens citat:
"Ägna bara tid åt det som ger dig pengar."
Ska vi strunta i vänner och kärlek?
where. she. is.
Kajsa darling. Den här tjejen lärde jag känna för många år sedan. Det var skolavslutningen i åttan vi träffades igen. Vi blev ett gäng, där jag, Filippa och Kajsa var tjejerna. Vi hade varandra. Några år senare var Kajsa fortfarande min bästa vän. Även om vi inte alltid umgåtts i samma gäng har vi alltid pratat i telefon och setts då och då och speciellt när det händer speciella saker. Hur skulle en resa utan Kajsa se ut? Hur skulle en nyårsafton utan Kajsa se ut? Eller en midsommar? Vi har varit i Köpenhamn, Skagen, Val Thorens, Val' D' Isere, och roadtrip seglarveckan.
Det har gått så bra trots att vi aldrig gått i samma skola eller det senaste inte ens gått i samma stad.
Hon är grym.
Nu knegar hon på ICA Maxi typ varje dag och om några månader kanske vi skiljs åt en längre tid.
Jag saknar henne NU.
Dagens spekulation:
Sagt idag av gäst angående min stundentmottagning då det blåste jättemycket efter att inte blåst på en månad drygt:
"Det var nog enda gången någonsin jag har fått hålla i mina salladsblad."
retsam.
Har nog aldrig sovit så lite som i natt, endast två timmar.
After-ski på Deep igår. Ni lyckades bra killar.
Dagens spekulation:
Sagt i kopieringsrummet:
"Vi är långt ifrån det papperslösa samhället tror jag.
Innan vi kommer dit ska vi ha två kopior av allting."
stress- och idévåg.
Hur ska jag kunna bo med med någon som Amanda..
Vi har diskuterat hur jobbigt det är att Amanda alltid ska störa mig på msn med massor flummigt snack medans jag försöker göra vettigare saker än att förstå vad hon vill få fram....
Amanda säger:
vet du vad som skulle varit ännu jobbigare...
Amanda säger:
om jag dratt allting på facebook
Amanda säger:
så du hade fått ett mail hela tiden
Amanda säger:
det ska jag komma ihåg till nästa gång mohaha
Gabriella säger:
KÄFT!
Amanda säger:
förlåt
Gabriella säger:
jag ska börja spara våra konversationer.
Gabriella säger:
så ska jag lägga ut dom på bloggen. fan att jag glömde det nu
Amanda säger:
haha
Amanda säger:
jag har allt sparat
Amanda säger:
alla mina konversationer sparas
Gabriella säger:
skicka det till mig NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Gabriella säger:
blogg material, i like
Amanda säger:
ohno
Amanda säger:
dont think so honey
Amanda säger:
inte upp på bloggen
Gabriella säger:
Joho!
Amanda säger:
nääää
Amanda säger:
det är nästan lite big brother watching haha
later...
Gabriella säger:
du skulle plugga tyska och jag skulle blogga. Låt det bli så ngn gång!
Amanda säger:
haha neee
Gabriella säger:
vi kanske en gång kan slå stort i den tyska bloggvärlden tillsammans, men bara om du håller käft!
Amanda säger: Guten nacht.
Faktafrossa...
Och vet ni vad, idag på en av våra fikapauser så berättade en kvinna om ett tv-program hon hade sett på tv igår. Programmet hade tagit upp hur dom hade det på företaget Google i Schweiz ( eller något annat land, hon mindes inte vilket ) Där hade dom väldigt kreativa miljöer. Det fanns små rum med olika aktiviteter man kunde utöva då man ville, själv eller tillsammans med kollegor. Man kunder spela tennis, man kunde spela dataspel m.m. Man kunde också välja på vilket sätt man ville ta sig till aktiviteten, antingen trappa, hiss, rutchskanna eller ledstång! (?)
Mycket likt mina ideér, jag som skulle tjäna storkovan på detta (NOOOT!)
(okej, bilden går inte att lägga upp.)
Här kan ni se programmet:
http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=95684&lid=lista_1254139&lpos=4
Jag ska ta mig tid och kolla jag med, den dagen jag har tid!
Barnkalas hos Klarman.
Veckans: Amanda
Amanda lärde jag känna i ettan på gymnasiet. Då umgicks vi i ett litet tjejgäng, sedan dess har vi alltid haft varandra som väldigt goda vänner. En vän som finns då det behövs. Även om vi inte umgås i samma gäng så tappar vi aldrig kontakt och är alltid lika bra vänner. Om några månader väntar äventyr för oss två tillsammans. <3
En fredagkväll helt enkelt.
Kvällen började först på andra långgatan, sedan började den på riktigt i en bil.
Vi var på sense. Jag tyckte rummet vi satt i såg ut som i ett slott med barockstil. Sussi tyckte det kändes som vi satt på ett franskt café i Paris. Vackert.
Ett bord gick sönder och välte över Anna.
Amanda försökte självklart laga det.
Min saknade älskade Sussi söt fick jag ÄNTLIGEN träffa.
Det här hittade hon i en låda.
skor.
En kväll kan börja hur som helst, men slutet är värst
Asså, kan du inte berätta från början till noll?
Studieförbundet?
Vad?
Vägbeskrivningsproblem
Hur dum man kan bli ibland, så att man bråkar om olika vägar man kan ta?
Jag och pappa var ute och gick en kvällspromenad i totalt mörker igår. Jag ska förklara vart två kompisar bor här i Kullavik, som jag endast varit utanför en gång mitt i natten. Jag vet inte vad gatan heter men jag vet ungefär hur man tar sig dit med bil. Våran promenad börjar med en halvtimmes bråk om vilken genväg man ska ta dit och om man ska svänga vänster eller höger beroende på vartifrån man kommer. Tjafset slutar tyvärr aldrig, och våran promenad går ut på att hitta dit. Okej, min far hade halft rätt. Men jag hade tagit fel på en sak, som jag påpekade flera gånger och sa att jag kunde ha fel om. Jaja, vi kom aldrig till målet. Däremot har jag lärt mig ännu fler hemska kolsvarta småvägar här omkring. Jag hade tänkt att cykla där själv en natt i helgen, jag kommer dö på en äng med hög vass.
Alldeles nyss hade jag ett samtal med en god vän jag inte pratat med på länge. Jag kritiserade honom för hans opålitlighet i trafiken. Det slutade med att vi började bråka hur vi både kunde hanterat denna situation och hur vägen såg ut. Lite såvrt över telefon kan jag tycka. Och helt onödigt att bli ovänner om. Men det är nog sant att det är bra att diskutera ibland.
Nästa gång jag diskuterar kanske jag ska ta upp ett viktigare ämne. Såsom den fallande börsen eller svälten i Afrika?
I will always remember all the times we had together
Studenttiden, våren innan vi slutade gymnasiet var verkligen en underbar tid. Vi alla längtar nog tillbaka, även om det kan vara jätteskönt att ha gått ut skolan.
Det var väldigt roligt med all planering inför balen, inför den egna studentskivan och inför själva studentavslutningen med flak och allt. Och det var så mycket roligt man gjorde tillsammans.
Varför måste det alltid vara som bäst precis innan slutet?
På Götaplatsen innan balen på Marstrand.
Våran lyckade studentskiva.
Sommarminne #3
En kväll i Örsviken. Som alltid supermysiga. Och med oss tre dessutom väldigt roligt.
You will fight until you die
Sommarminne #2
En kall lördagskväll i juli. Utgång vankas. Men bussfärden var galen och liakså vi. Bag in Boxen är såklart med, när den är uppdrucken är den jättesmart att använda som kudde. Ett tips bara.
80-talister på marknaden.
Häromdagen pratade jag och min "ingifta morbor" om jobb, det är väl iofs det enda man pratar om nu för tiden. Men vi pratade om jobb vi haft. Min 61-åriga "ingifta morbror" har under hela sin livstid endast haft tre jobb. Han berättade fint och noggrant för mig om de tre jobben och vad de inneburit och hur de förändrats utmed tiden gång. Han började på SKF efter en 4-årig gymnasial utbildning där. Sedan jobbade han i 35 år på Pripps som försäljare, där själv tjänsten förändrats mycket under åren. Nu jobbar han som vaktmästare på Lerums kommun, där han är bäst. Säg att han haft tre jobb under drygt 45 år.
Sedan så tänkte jag tillbaka snabbt på mina ynka fyra år som jag arbetat under. Jag har haft sju olika jobb under denna korta tiden. Det visar på en stor förändring i samhället. Idag är det extremt mycket svårare att få jobb, och om du ens ska ha en chans till ett jobb där du kan leva hyfsat bra på din inkomst måste du ha grym och bred kompetens.
Dessutom så är det viktigare idag att omsätta personal, och att ha erfarenheter från många olika arbetsplatser.
Jag fick kämpa extremt under två månader för att nu få ett jobb, det är en heltidsyssla. Och som alla jämt säger, det stämmer att kontakter är något av det viktigaste för att få ett jobb.
Just nu testar jag gärna på många olika yrken och arbetsplatser. Vad som helst bara jag får något att skriva i mitt cv, så hoppas jag sedan att dessa åren, med många enkla jobb, i framtiden kan leda mig till en inspirerande och välbetald tjänst inom ett framgångsrikt företag.
Sluta aldrig kämpa!
Studentdagen, hejdå LM Engström.
Här kommer ett bildregn istället.
Niklas och Niklas på champangefrukosten.
Bästa vännerna från klassen. <3
Utspringet.
Vänner hemma på mottagningen.
Poseidonbad och min saknade Sofia.
Världens bästa Karlsson.
<3
Dagbok livet efter studenten #4
forts. Studenten 2008-06-10
Utspringet blev enligt mig, och många andra, en aning misslyckat om man kan säga så. Jag hade målat upp en bild i huvudet om en scen vi skulle springa ut på. Sanningen var en liten liten uppbyggd platå som stod i mitten av grusplanen utanför Domkyrkan. Och där skulle hela klassen stå och trängas, och de var tvungna att akta oss längst där framme, haha. Vi kom inte heller helt överens om vad vi skulle sjunga då vi gladast någonsin skulle springa ut. Det blev en blandning av halva refrängen "det är över nu, och jag kommer ihåg alla dagar med dig, det är över nu" och "aaaaahhhh". Jag hade ingen aning hur jag skulle stå eller skrika ut min glädje, det kändes så fånigt att bara skrika "aaaahhhh"! Grym känsla var det i alla fall. När vi äntligen kunde jag av scenen så möttes jag av en väldigt stor skara av familj och vänner som ville gratulera mig och hänga fina och roliga saker runt min hals. Jag själv var också tvungen att springa runt och leta upp några jag skulle hänga saker till. Simon och Niklas fick gatukritor i olika fina färger från mig och Anna och kanske Jocke. Anna fick såpbubblor och Jocke en vattenpistol, vi hade dock bestämt innan vad vi ville ha och köpt det tillsammans.
Flaket var bäst.
Vårat flak var verkligen grymmast av alla, vi lyckades i alla fall höras och syns mest av alla med vårat 90 persons flak med drygt 120 personer på. Sedan var det bad i poseidon. Blött och härligt.
Två av mina bästaste vänner följde med till studentfesten på respekt på kvällen. Kajsa och Sussi Söt. Jag är extremt tacksam och glad att de ville spendera min dag och kväll med mig.
Jag pallar inte att skriva mer om studenten, det var alldeles för längesen nu och det var en dag med alldeles för mycket känslor. Alla känslor från dagen går inte att beskriva, jag hoppas istället på att få ha kvar dem i minnet så länge som möjligt!
Dagen slutade iallafall 24 timmar senare efter att hålligång i 22 och en halv timme. Såååå värt det!
Sommarminne #1
Sommarens bild. Torsdagen i Smögen under seglarveckan. Många hade kommit upp för att vara med just på denna dagen. Festandet började mitt på dagen och slutade mitt i natten på Uddevallas sjukhus.
Kommunalarbetare i Lerum
Jag är väldigt glad att jag äntligen har ett heltidsjobb, visserligen långtråkigt men jag har något vettigt att fördriva mina dagar med. Det känns så bra att vara tillbaka i rutinerna och jag älskar att ha full kalender. Inscanning av va-anslutningar, det spelar ingen roll. Jag skulle nästan kunna göra vad som helst nu ( bortsett från McDonalds) för att få ihop min pengar till Alperna. Att veta att man jobbar på en begränsad tid (längst till och med slutet av december) känns så mycket lättare.
Min tillfälliga arbetsplats för denna veckan är bredvid en lång herre. Han är nog den tråkigaste av alla på hela kommunen. Under lunchen har jag suttit både bredvid och mittemot honom ett antal gånger, men ALDRIG hört honom säga ett ljud. Förutom när han pratar i telefon vid skrivbordet. Så trevligt är det här just nu.
Tillbaka till scanningsapparat.
Ikväll blir det träning på gymmet, - och där kan man tydligen stöta på vem som helst har jag märkt.
facebookmarodören är snart tillbaka.
På seglarveckan i år, andra dagen, i fjällbacka, mellan klockan 18:00 och 19:15, "råkade" min älskade kamera att gå sönder. Objektivet blev snett. NU äntligen har jag fått tillbaka den från lagning. Det har känts jättetomt utan den, jag som alltid tagit med den ut och sedan lagt upp massvis bilder på facebook för att kommentarena ska flöda in.
Kameran är tillbaka och bilder ska tas till både bloggen och facebook. Toppen ju!
Först ut blir på lördag då jag ska på födelsedagskalas hos Carl Klarman med tema Barnkalas! Jag och min kamera är söndertaggade!
Godnatt!
Dagbok – livet efter studenten #3
2008-06-10 STUDENTDAGEN
Dagen är kommen med extremt pirr i magen och blandade känslor; underbart och hemskt!
Sista dagen på LM Engströms gymnasium och sista dagen med klassen och alla underbara människor på skolan. Dagen är slutet på en del av mitt liv och början på något nytt.
Uppstigning 05:00 för att göra sig fin inför den speciella dagen. Vit klänning på, naturlig sminkning, plattat hår och mössa på! Sedan är det dags för champagnefrukost hemma hos Niklas Fast. Efter många om och men hade jag bestämt mig för att skippa champagnefrukosten med klassen hemma hos Therese Lager och istället ägna morgonen åt att dricka champagne med mina bästa vänner i klassen och på skolan. Det vart Caroline Flygelring, Niklas Fast, Simon Manhal, Niklas Gustafsson, Eric Öström, Daniel Thuresson och Fredrik Kvillborn.
Det serverades den lyxigaste frukosten jag någonsin ätit, det var fantastiskt goda jordgubbar doppade i mörk och ljus choklad, laxsnittar, tunnbrödsrullar, ägg med rom, baguetter. Vi gjorde också ett eget lakan till flaket med texten från vår favoritlåt I'll fly with u, du dudududu!
Då de från NV3B begett sig vidare i taxi till sin klass firande så höll jag mitt tal för den lilla skaran Niklas, Caroline och Simon. <3
Vid 09:15 befann vi oss tillsammans med vår klass i skolan för att ta klasskort för sista gången. Alla var jätteglada och taggade. Efteråt hade vi en timme att fördriva i skolan tillsammans med alla treor. Vi drack champagne i uppehållsrummet och skrev i varandras studentmössor. Det var så underbart fina ord, så jag blir alldeles tårögd när jag läser det.
Senare samlades vi med våra klassföreståndare för att dela ut present till lärarna och säga adjö. Det var så sjuk känsla hela dagen och väldigt jobbigt och sorgligt att säga hejdå till alla och känna att shit, det är sista gången jag är här i skolan tillsammans med alla underbara treor jag umgåtts med nästan varje dag under de tre senaste åren.
Vid elva-tiden var det dags för studentlunchen i bamba tillsammans med alla lärare. Det serverades tre-rätters. Det var framträdanden av klasserna och vi sjöng sånger ifrån sånghäftena. Det kändes konstigt, vi ville ju bara springa ut Domkyrkan och känna friheten. Jag fick som tur var Niklas Fast som bordskavaljer. Vi kunde inte hålla oss och orkade inte sitta kvar så då det var en kvart/tjugo minuter kvar sprang jag, Niklas, Caroline och Simon ut. Vi fixade så att flaket skulle hämta upp oss utanför Domkyrkan istället för utanför skolan och sedan sprang vi in på en toalett för att halsa en flaska champagne, här gällde det att inte tappa glöden.
Efter ett tag kom alla treorna och lärarna ner till Biskopshuset. Det var dags för uppställning av klasserna i den rätta ordningen vi övat in. Jag fick bråka lite med musikarna för att få stå kvar på min plats längst fram. De tyckte nämligen att de behövde gå först eftersom de skulle ställa sig där framme och sjunga. Men vår kära klassföreståndare Sven var på min sida. Det kändes sjukt att stå där och vänta på att få gå ur skolan, gymnasiet! Vi paraderade i ett långt fint led längs med spårvagnsspåren på Västra Hamngatan men en liten orkester och Sveriges flagga framför oss. Trafiken var avstängd och många stod och kollade. Det var väldigt häftigt faktiskt! Däremot så blåste det så in i norden, så alla tjejers klänningar blåste upp stup i kvarten och ögonen blev fulla med grus. Det hade varit strålande sol och runt 25 grader i över en månad, fram tills dagen innan vår student. Så på vår student vaknar vi upp till grå molnfull himmel och blåst, det klarnar upp lite men på natten slutar det med ösregn. Trevligt!
u
I Domkyrkan satt vi en timme och trekvart, jag tyckte däremot att tiden gick fort för jag var så full av förväntan till utsprånget och flakåkningen.
...fortsättning följer, sparar det bästa.
Dagbok – livet efter studenten #2
2008-06-02 forts. på dygnet
En vecka och en dag kvar till studenten och vi vaknar upp för att gå till skolan, en av de sista dagarna. Definitiv sista dagen alla treor var i skolan. Vi lagade omelett och drack te och tog det lugnt innan vi begav oss till bussen. En busstur med Adam, Jocke och Hugo. Jag och Anna lyssnade mest på bra låtar i iPoden; fantasi, rara söta anna m.m. I skolan träffade vi Sven och våra kära klasskamrater; Simon Manhal, Niklas Fast och Caroline Flygelring. Det var dags för övning inför studentdagen i Domkyrkan. Vi ställde upp oss klassvis utanför Domkyrkan i det soliga och varma vädret. Gissa vilken klass som skulle gå först in: jo vi eftersom musikarna och "vi ekonomer" samlat in mest pengar till Rumäniens barn. Jag och Susanna Bergbrandt fick gå först in i kyrkan av ALLA treorna!!! Glad jag blev och väldigt retsam mot Joakim som är sist i sin klass och mot stackaren Eric Öström som fick gå in sist av alla treorna. "Ni får inte glömma Eric Öströmma" "Sist men inte minst (full)"
Efter övningen i Domkyrkan tyckte jag det var dags för glassätande. Så vi gick och åt glass, Jag, Anna, Eric Ö, Niklas G, Niklas F, Simon M, Daniel T, Carl H, Caroline F m.m. Smarta Eric tappar typ halva glassen. Expediten fäller kommentaren om att man måste ha högre IQ än Eric (typ 10) för att kunna köpa glass där. Joakim, Kristin, Tommy och Anna-Sophia slöt upp. Vi alla hade det trevligt där vi i skuggan åt glass, drack cola, skrattade, pratade och trampade i glass.
Världens gulligaste vänner man inte vill sluta träffa efter studenten: Simon Manhal, Niklas Fast, Niklas Gustafsson, Daniel Thuresson, Eric Öström, Anna Karlsson, Joakim Örneblad, Anna-Sophia Andersson, Kristin Kammensjö och Caroline Flygelring.
Det var alldeles för varmt för att sitta i stan en dag som denna så vi tvingar med oss Anna tillbaka hem till Billdal för att bada i Örsviken. Vi sätter oss på den svettiga bussen hemåt. Det är jag, Anna, Joakim, Anna-Sophia, Kristin, Joakim, Adam och Martin Muren. Hugo sluter senare upp med sällskapet. Jag, Anna och Kristin går hem till mig för att se hur många bikinis vi hittade, hämta handduk och vatten plus en gammal halvpunkad cykel. Joakim åker hem till sig och de övriga till Adam. Efter ett långt tag kommer vi äntligen ner till viken och får svalka oss och även sola lite. Härligt, härligt med årets första bad.
Sedan är det ju dags igen för mig och Anna att gå hem till Skintebo. Först sällskapar vi med Kristin, Anna-Sophia och Joakim som ska hem till honom. Jag får Joakim till att låna ut sin cykel så att jag och Anna har två cyklar att ta oss hem på. Jag var ashungrig och mitt humör var som det var.
Efter god mat hemma och en snabb dusch samt sminkning och påtagning av klackarna så kommer Joakim, Anna-Sophia och Kristin och hämtar oss för ett besök i stan. I bilen pumpar stereon på högsta och vi "dansar" i bilen helt vilt. Vi tog i extra då vi körde förbi bilar. "En bil, en bil, kör, kör nu, dansa, pumpa, höj!" Anna-Sophia lämnar vi av på centralen. Hon skickar ett sms till mig: " Då tar jag en kisspaus utan dig" och jag kan inte sluta skratta i bilen.
Det var vårat sätt för att säga till varandra att vi skulle gå och röka.
Jag, Anna och Kristin beger oss upp till Avenyn med målet om att vi ska sätta oss på ett cafe eller på en mysig uteservering och ta en öl. Vi känner dock för att göra något otippat. Gå till coop och köpa något och sen sätta oss på en gräsmatta vid kanalen på kvällen? Nej, vi satte oss högst upp på Kungsportsavenyn, nämligen på konstmuseumet med en vacker utsikt över avenyn och solnedgången över den. Vi flippade ut och tog massvis med kort och posade på som galningar. Det var jättekul och jättemysigt. Vi satt bara och snackade och njöt av varandras sällskap.
Dagbok – livet efter studenten #1
Som sagt så började jag skriva dagbok om livet efter studenten. Jag vill berätta om min student, det är ju trots allt en av de bästa dagarna i mitt liv. Men innan vi kommer dit så finns en liten förberättelse.
2008-06-01 Annas dygn i Billdal
Det var här det började. Det var detta dygnet jag insåg hur jobbigt det skulle bli att ta studenten och därmed lämna mina älskade vänner på LM Engströms gymnasium. Och det var här jag insåg att jag har världens bästa vänner. Världens bästa vänner som man inte längre får träffa varje dag. Världens bästa vänner som alla bor åt skilda håll.
Anna Karlsson kom till mig på jobbet då jag slutade klockan åtta. Hon roade sig en stund med att dricka isvatten och lyssna på pratsamma Micaela. Då var det dags för ombyte och grillning i Örsviken. Grill, korv, korvbröd, öl, cigg, marschmallows och gitarr var med. Det var jag, Anna, Joakim, Anna-Sophia, Kristin och Tommy. Kajsa kom över senare och tog ett dopp. Tommy skulle självklart vara envis och inte vilja sitta på "våran" plats, utan han bar upp grejerna och satte sig högst upp på berget. Måste erkänna, men dock inte inför Tommy, att det var en bra plats. Helt i fred med utsikt över havet och solnedgången. Joakim spelade gitarr. Jag grillade korv till oss två och spillde öl efter öl över hela mig. Typiskt, men man lyckas i alla fall ge de andra ett skratt eller två. Jocke, jag och Anna var kvar längst och hade det så mysigt så. 
Världens bästa Karlsson skulle sova hos mig hemma i Skintebo. Jag hade en cykel, men svårt att skjutsa med Annas tunga väska på. Vi sällskapade Jocke och sedan gick vi nästan hela resten av biten hem till mig. Trevlig stund i soluppgången. Kom väl i sängs framåt halv tre eftersom jag aldrig kan sluta prata.
Och här är jag.
Gabriella tar över bloggvärlden.
Jag har haft idén om bloggen alldeles för länge och mina idéer om vad jag vill skriva har varit alldeles för många. Det hela startade i början av sommaren, vid studenten från LMs gymnasium. Jag skulle börja skriva en privat dagbok (vilkeet gav mig väldigt mycket förr) på min nya fina rosa laptop, om livet efter studenten. I början av hösten kom bloggidén och jag skaffade en "manager och marknadsförare" (!) med bra idéer, det mesta dock elakt om mig.
Jaja, nu är jag i alla fall här. I mitten av hösten, men bättre sent än aldrig. På bloggen vill jag visa er saker från studenten och framåt och berätta om mitt liv.
Välkommen till Gabriellas blogg - från botten till toppen!
