Gabriella

Det handlar inte om att få vem man vill. Det handlar om att få den man vill ha.
Det handlar inte om att vara med människor. Det handlar om att vara med just den människan.
Det handlar inte om att kunna gå hem med vilken snygging som helst en lördagnatt. Det handlar om att gå hem med honom.
Det handlar inte om att vara omringad av folk. Det handlar om att vara omringad av dem eller den som älskar dig.
Det handlar om skrattanfall och vackra leenden.

Så är det bara.

Förväntansfulla inför kvällen träffas jag och Malin redan klockan två på gina tricot för att göra slut med de sista pengarna och sedan för att äta oss mätta på fullkornsscones på en uteservering på Avenyn. Vi åker hem och får damp på alla, och inser att regnet och alla sena ankomst gör att ölbrännbollen uteblir. Vi äter nudlar och dricker cider och facebook nördar oss en del. Frida kommer och vi får fullt upp att sminka oss, platta hår, prova kläder osv. Vi sätter oss och har det revligt i soffan med var sitt glas och konstaterar att vi tre är rätt väldigt mycket grymma och att det är så jävla bra att alla har lika mycket damp. Vi insåg att vi kommer bli som tanterna i Mamma Mia. Tillsut började folket trilla in. Jäklans skoj var det med Jennie, Lucas, Thure, David och Andreas från Växjö, Samuel och Anton m.m. Sedan blev det grym utgång på Valand där vi träffade resten av vårat Baligäng samt Jennie alla tjejer, plus Vega och dessutom var Kajsa Bajsa med en stund! Jag tyckte verkligen gårkvällen på Valand var grym! Kanske inte lika lyckat att jag fått låten "Svennebanan" på hjärnan!






















Det finns risk att mina onsdagskvällar framöver kommer sluta klockan fem på torsdagsmornarna i hörnet Vasagatan/Avenyn!

Så är det bara.

Jag packar väskan, jag sitter på planet på väg hem. Med en klump i magen och en knut i bröstet. Det är något som trycker på bröstet. Och axel- och nackvärken jag trodde försvunnit kommer genast tillbaka. Andningen blir tyngre och jag inser plötsligt att inhalatorn kan inte hjälpa mig just nu. Andas, andas.

Superglad av att få komma hem till Göteborg ju. Men verkligheten har aldrig visat sig mer påträngande. Bekymmrerna ploppar upp igen och jag inser att nu finns det inga undanflykter längre, nu kan inte livet vara som en dans på rosor längre - inte utan att jag verkligen tar tag i mitt liv.

Jag lyssnar på mitt för tillfället favoritband. Någon eller några vet vilket det är. Jag lyssnar och det knyter sig igen, en knut i magen och en i bröstet. Jag tänker på minnen och härliga känslor, men det gör ont, för man vill alltid tillbaka.

Jag är rädd, jätterädd. Rädd för att förlora alla ens bästaste vänner. Alla dem som jag älskar och bryr mig om. Jag vill inte försvinna mera. Jag tror jag bara oroar mig i onödan. 

Hur skönt är det inte att komma hem och få träffa Malin och Frida i solskenet. Att få höra vad dem gjort och vart med om. Att lyssna på dem och känna att de anförtror sig till mig. Att få berätta vad jag gjort och att få skvallra om saker som hänt. Att få känna att dem finns där för att lyssna på allt det jag ännu inte hunnit berätta.

När du står ensam kvar på tå och ytan inte går o nå 
När du träffat botten 
Kom ihåg mig då  
















När du tagit första bästa tåg och gör vad som helst för en dialog 
När du står sist i kön  
Kom ihåg mig då  






När vintern gömmer dina spår så att du inte hittar hem 
När du är vilsen i en vinternatt igen  
När det blir varma sommardar 
Kom ihåg mig då  
När vinterisen ligger klar 
Kom ihåg mig då 
Här finns du kvar  

O när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser 
När du har vunnit 
Kom ihåg mig då  
När du får spring i dina ben och jordens dragningskraft är klen 
När du är i luften 
Kom ihåg mig då  
När våren öppnar sina dörrar och du tar den långa vägen hem 
Och sitter på ute serveringen där vi satt igen  
När det blir varma sommardar 
Kom ihåg mig då  
När vinterisen ligger klar 
Kom ihåg mig då 
Finns du kvar  
När varje dag känns likadan och när det skymmer över stan och när du drömmer  
Kom ihåg mig då  
När du har varit i alla vrår och testat allt som går och när du tröttnat  
Kom ihåg mig då  När det blir varma sommardar Kom ihåg mig då  
När vinterisen ligger klar  
Så finns du kvar 
Finns du kvar 
Så finns du kvar 
Här finns du kvar 
Finns du kvar 
Finns du kvar

De senaste tre dagarna har det varit 26 grader och strålande sol och som tur är en härlig lagom svalkande vindbris. Så lite tid har allt spenderats på stranden och jag bygger upp min solbränna igen, jippi. Idag har jag dessutom varit hos min nya (och första) favoritfrisör (synd bara att hon finns väldigt långt hemifrån) och klippt mig. Så de senaste dagarna har vi, promenerat, solat, ätit, läst och sovit. (- Sa jag att jag är på semester? :P ) Det befaras regn imorgon så vi kanske lånar bilen och åker runt lite. Ska hälsa på några i helgen och besöka staden för en titt i affären.
Vad händer hemma?