Gabriella

 Jag älskade verkligen livet på Bali, jag älskade hela alltet.
Sen gillar jag ju också själva backpacker-livet, även om vi inte direkt backpackade så jättemycket. Men det är kul och ger en lite spänning att försöka leva billigt, hitta bra boenden och komma på hur man ska ta sig runt. Och att leva i en resväska är ju inte direkt något jag inte är van vid, jag har ju redan gjort det i fjorton år.

Under hela resans gång har jag hela tiden haft minst 7 underbara vänner runt mig. Jag älskar att träffa nya människor och jag träffade ju världens underbaraste människor, så den mesta tiden ägnade jag åt att umgås med dessa nya bekantskaper. Askul, att alltid ha någon vän att kunna springa över till eller att ropa över.

Härliga minnen som de dagar jag kom ut från duschen, satte mig längs med balkongräcket och sminkade mig och lyssnade på musik och alltid hade Marcus och Samuel på andra sidan att ropa över till. Och att sedan kunna gå över och snaca lite med dem eller dra med sig dem till Tom Yum (uttalas tydligen som det stavas) för en middag.

Eller de bakismornarna jag kunde springa över till Jossan, Frida och Malin för att hitta någon att äta frukost med och skvallra massor med. Våra skvaller och tjejsnacks-stunder blev senare rutin och omdöpta till..... ö-råd!
Och när vi satt på favvis-stället Tree House för att försöka äta billigt till skillnad från grabbarna.

Eller alla de kvällarna vi hade förkrök uppe vår balkong, med våra högtalare vi köpt och när jag bjöd upp alla mina nya vänner och dess vänner. Personalen sa till oss tusentals gånger och dagen efter var golvet utanför Simon och Lucas fullt med fimpar, smuts och flaskor. Men vi hade kul och jäkligt trevligt, under dessa stunder diskuterades mycket och jag fick många nya favoritlåtar.

Eller de dagarna den första veckan då vi satt ihoptryckta i bilen och bara körde runt i flera timmar, såg massor, umgicks massor, sov en del och lyssnade på massor bra musik, - mestadels svensk.

Eller de mornarna man kunde gå upp tidigt, gå ner till stranden för att lägga sig och pressa och alltid veta att någon fanns där nere för att hålla en sällskap och för att alltid veta att men senare efter lunchtid skulle få sällskap av ännu mer underbara vänner.


Jag kan hålla på och rabbla minnen i evigheter. Under resan har jag sett mycket, lärt mig mycket och vuxit som människa. Men resan skulle inte vara någonting alls utan alla underbara människor.
Malin, Frida, Josephine, Simon, Niklas, Eric, Daniel, Samuel, Marcus, Pontus, Lucas, Jacob, Marcus, Jonas, Sara, Frida, Ulrika, Sandra, Charlotte, Max, Felix, Oscar, Lovisa, Anton och många mer.